Lieslåtter

Tänk på att lien är ett skärande redskap! Det vanliga idag är att man slår mest med kraft, huggande, med väldigt lite med teknik och dessutom med en slö lie. Det som är betydligt roligare (och bättre för kroppen) är att ha en rakbladsvass lie med ett orv som är anpassat till användarens kropp. Dessutom att slå med teknik istället för kraft. Då skär lien genom gräset och det är en njutning. Som min granne Hanna Biljer alltid sa: "En sa låta lien göra jobbet". Hon slog med lie till över 85 års ålder!

Vi har oftast uppfattningen att starka män slog med lie och kvinnorna fick räfsa. Men prästen Kullander i Edsveden, Västergötland, skriver 1896: "… De första dagarna i juli begynte ängarna avbärgas. I ängarna skulle lie nyttjas av så många, som kunde föra den. Barnen fingo börja med att lära sig slå redan vid 12 års ålder. Kvinnorna voro oftast skickligare att begagna lie i de steniga ängarna än männen".

Det är lättast att slå när det är fuktigt ute. Alltid lättast att slå när daggen ligger kvar eller när det regnat. Tidigt på morgonen är det dessutom svalt och skönt. En fin stund att slå med lie och lyssna på fågelsången samtidigt! Förr i tiden började slåtterdagen tidigt, kanske vid fyra eller fem. När solen torkat upp gräset på förmiddagen övergick man till att vända gräset, hässja och att köra hem det som var torrt.

Som med så mycket annat finns det inte ett sätt som är rätt och allt annat är fel! Det finns många olika typer av orv, olika modeller och längder på blad, olika sätt att bryna liebladet och olika sätt att slå. Det som passar mig passar inte alltid en annan…

När man slår ska bladet följa marken (eller strax över) i en cirkelformad rörelse. En smal remsa, 5-15 cm, blir skuren i varje slag. Om en punkt på bladet cirka 20 centimeter från orvet ligger närmast marken kommer en stor del av bladet att skära och spetsen ligger en bit över marken hela vägen. Om bladet pekar mer uppåt eller nedåt så skär det inte lika bra.
För att spara kraft så lyfter jag inte bladet. Det glider på marken när jag skär och jag låter spetsen ha markkontakt när jag drar tillbaka bladet.

Det är vanligt att man är stel i underkroppen, det var jag själv de första 20 åren… När jag lärde mig att dansa med lien (flytta tyngdpunkten från fot till fot och släppa upp hälen) ökade bredden jag kunde slå. Dessutom använder jag benmusklerna och blir mer avslappnad i magen, vilket ger en djupare andning. Pröva det!

Undvik att dra vänsterarmen bakåt för mycket. Om man drar den bakåt i slutet av slaget kommer den skärande verkan att minska och gräset står kvar. Förr sa man att man skulle hålla en tidning under armen för att bibehålla skäret. För att öva kan du lägga en boll med gräs under armbågen.

En bra liekurs lär dig en bra teknik och en massa annan kunskap kring lieslåttern!